Hur man tämjer ett vildHallon!

Det ÄR jobbigt att pulsa en halvmil i 15 cm snö... Men Hallon och Lea hade skitkul i alla fall!

Idag fick vi tillfälle att träna på att inte springa efter vilt. Tog den lilla rundan i Rissneskog som tar ca 45 min, där det bor en rådjursfamilj. Hallon stannar plötsligt upp (jag brukar ha stenkoll på honom under promenaderna så att jag ska kunna hindra honom från att springa efter spår eller djur) och jag ryter först "Stanna" och kollar sen vad han sett. Inte många meter ifrån oss står fem rådjur och tittar på oss. Jag går fram och kopplar Hallon, vi går kanske tio meter framåt och jag släpper honom lös igen. Han har ögonkontakt med mig och vi knatar iväg från rådjuren. Phew. Klarade oss igen! Undrar om han börjar fatta att han inte får springa efter dom?

Igår var det första kurstillfället på Brukshundklubben. Bara teori. Instruktören gick igenom lite grundläggande saker och vad vi ska syssla med på kursen. Till nästa gång ska vi ha införskaffat en apportbock och vi ska ha tränat lite på kontakt. So far so good. Det ska bli JÄKLIGT intressant att se hur det kommer gå. Jag har ju en DAMP-hund som sagt... Kommer han att kunna koncentrera sig? Det återstår att se.. Tjingeling!

Äntligen börjar det gå framåt i träningen med hundmöten. För det mesta sköter han sig när vi möter andra hundar, men ibland om vi möter en jycke som skäller eller "puffar" upp sig när vi går förbi så blir Hallon lite sur och ska kaxa tillbaka. Det här tycker jag är väldigt störande och det har varit ett problem rätt länge nu. Allt började när vi började stöta på en man med sina två labbar där den ena labben, som då var unghund, alltid blev helt rabiat. I början brydde sig inte Hallon men ju fler gånger vi möttes desto argare blev han. Tillslut räckte det med att dom såg varandra på hundra meters håll för att de skulle sätta igång. Efter det så har Hallon kaxat sig lite då och då vid just hundmöten. Under den här tiden (kanske 2 år) så har jag provat ALLT. Jag har haft med mig leksaker, tryckt upp köttbullar i ansiktet på honom, hållt honom kort kort i kopplet, hållit honom i löst koppel, ignorerat, gått runt, kommenderat trix, studsat upp och ner som en kyckling för att omdirigera uppmärksamheten mot mig, ja allt har jag provat utom just klickerträning (och det pga min bristfälliga erfarenhet). Så nu under nästan två veckor har jag haft klickern med mig och klickat vid nästan varje hundmöte. Då klickar jag när han har ögonkontakt med mig. Vilket var extremt svårt i början eftersom han låser blicken vid den andra hunden. Nu har han i alla fall förstått att han ska kolla på mig när han ser en annan hund, och så länge han gör det så är det inga problem eftersom han är en gottegris och gör vad som helst för godis.. Vi kan passera och Hallon går fot och har ögonkontakt med mig. Anledningen till att jag ser att det verkligen går framåt är pga det som hände här om dan. Vi mötte nämligen Hallons ärkefiende. Jag tänkte "Det är nu eller aldrig" (trodde väl inte riktigt att han var redo än), så jag drog fram klickern och vi gick förbi utan problem. Ska kanske tillägga att den andra hunden lät värre än nånsin (de låg i princip ner på backen och bråkade, han och hans husse) bara 1-2 meter från oss. WOHOO! Jag var helnöjd! Och ändå så är det här bara början på träningen, jag förväntar mig ett å annat bakslag, men nu har vi i alla fall tagit ett steg framåt! =)