Hur man tämjer ett vildHallon!

Igår kväll lärde jag Hallon att stänga skåpdörrar med hjälp av en post-it lapp som target. Det var kul och risken att det skulle bli fel var rätt låg (pga mitt överdrivande klickande).. Jag lyckades att hålla mig i skinnet den här gången.

I morse var vi ute på våran 5 km runda i skogen. Jag tog inte med mig klickern eftersom jag inte riktigt funkar till 100% så tidigt på morgnarna.. Hallon fick istället ha med sig sin boll i snöre. På lunchrundan (också 5 km) tog jag däremot med mig klickern. Jag klickade ett par gånger vid ett hundmöte, när Hallon tog kontakt med mig. Vilket hände typ en gång, sen var han stenfokuserad på den andra hunden. Suck. Men fan den som ger sig! Sen kröp vi lite. That's it.

Jag har dock kommit på mitt nästa projekt. Jag ska försöka lära Hallon att kunna sniffa upp mitt snus. Då jag kan låta honom apportera det till mig när jag ligger åh så bekvämt i soffan och har glömt att hämta det.. Tror du det funkar?? Hähä!

Proppade fickorna fulla med torkad lever och gav mig ut i skogen med Hallon och en klicker. Men jag kom inte lång förrän jag insåg att jag hade problem. Jag är en klickermissbrukare... Jag klickar för ALLT. Stackars Hallon han fattar förmodligen ingenting. Jag hade faktiskt en plan innan jag gav mig iväg. Eller två. Kanske var det tre? Ja, du kanske ser mitt problem redan här.. Anywho, jag hade tänk mig att jag skulle försöka jobba på våra hundmöten, men det sket sig för vi mötte inga hundar. Så, vidare till plan B-  lära honom något nytt. Något enkelt eftersom jag är kass på klickerträning. Jag har jobbat lite med fjärrdirigering så jag tänkte finslipa det lite, sånt man kan göra med klickern (har jag hört...) Sagt och gjort. Jag ropade LIGG! till honom när han var en bra bit ifrån (här brukar han vanligtvis gå några steg innan han lägger sig ner med hjälp av mina handsignaler). Han kommer springandes mot mig och lägger sig ner vid mina fötter.. Hmm.. Jag låtsas mest som ingenting, och vi gör om det. Jag ropar igen när han är en bit ifrån och är beredd med en stoppsignal när han försöker närma sig mig. Jag hinner därmed stoppa honom innan han tar ett steg och han lägger sig ner och jag KLICKAR. Ett par gånger till och han fattar att han ska lägga sig på stället när jag ropar LIGG. Done! Jag kör med detta några gånger till under promenaden tills vi båda tröttnar. Vi behöver en utmaning, så jag tänkte finslipa hans krypningar. Jag vill att han ska kunna krypa utan att jag visar med handen. Efter några misslyckade klickningar där jag i ren förvirrning klickar på fel ställen och två gånger i rad så fattar HAN galoppen. HUR han kunde göra det har jag ingen aning om, jag suger verkligen på det här, men tillslut fick vi till det. Han kröp tom in mellan mina ben. Bra bra. Jag lägger undan klickern och funderar starkt på att, för tusende gången, lägga ner projektet. Jag får verkligen inte till det. Så fort det finns en klicker med i bilden så kommer min tvångsmässiga sida fram.. Fingret verkar leva sitt eget liv och klickar innan min hjärna hunnit reagera. Inte så smart. Nä, jag vet inte. Man vill ju inte ge upp heller. Ska göra ett nytt försök imorgon. Med en TARGET. Wish me luck..

Tanken är att jag ska skriva om min träning med Hallon. Vi ska nämligen gå två kurser nu under våren, Lydnadsappell och Viltspår, dessutom tänker jag också informera om hur det går med vardagslydnaden.. (Suck) Nä, nu överdriver jag, vi har faktiskt kommit bra långt med tanke på var vi började.. Jag trodde allvarligt att det var nåt fel på Hallon, att hissen inte gick ända upp eller att han inte hade alla hästar i stallet.. Jag vet fortfarande inte om så var fallet, men med mycket träning och rätt balans mellan aktivitet och vila så har vi fått det under kontroll i alla fall. YAY!!

Satt precis och chattade med min kära syster Sara,  som gav mig lite extra tips på olika träningssätt med Targeting. Det är också hennes fel att jag nu börjar blogga!   

Så, imorgon sätter vi igång med hårdträningen! Passa dig Hallon, nu har matte fått ett infall!